När kom den första ballongen
Flygplanet
Ett tidigt exempel på detta är Ingenjör Andrées luftfärd , Per Olof Sundmans roman om expeditionen från , som porträtterar Andrée som en svag och cynisk man i händerna på sina sponsorer och på media. Den första bemannade flygningen ägde rum 21 november Det var två bröder vid namn Montgolfier från Frankrike som konstruerade den första bemannade varmluftsballongen, redan tidigare samma år konstruerade den franska vetenskapsmannen Jacques Charles den första gasballongen, och 1 december genomförde han en första lyckad.
Planerna mottogs med patriotisk entusiasm i Sverige. Andrées planer för sin ballongfärd passar väl in i tidens mönster. Då ballongen inte lät sig styras kom den praktiska användningen att under lång tid bli begränsad. Andrée var en övertygande talare, och hade i detta klimat inga svårigheter att få stöd för sina planer. Resenärerna skadades inte vid landningen, men hade framför sig en svår färd tillbaka till fots över isen.
Luftballongen genom tiderna – en hisnande historia
Den längsta resan med Svea gick österut från Göteborg, över hela Sverige och ut över Östersjön till Gotland. Trots att han såg en fyr och hörde bränningar slå mot Öland trodde Andrée hela tiden att han färdades över land och att det vatten han passerade var sjöar. De nådde aldrig fram till bebodda trakter. Han gav en mycket optimistisk bild av hur lätt det skulle vara att uppfylla dessa fyra krav. En liknande bild av Andrée framgår redan av Frans G.
Bengtssons essä [ 3 ] om denna expedition. Till den behövliga utrustningen räknade han avancerade kameror för flygfotografi , proviant för fyra månader och ballast. Andrée var ingenjör på Kungliga Patentbyrån i Stockholm , och var mycket fascinerad av luftballonger. Andrée hade själv utvecklat en metod med släplinor för att styra ballongen, och han beslöt att expeditionens ballong skulle styras med sådana trots att tekniken inte varit effektiv vid prov.
År köpte han en egen luftballong, Svea.
Vad gäller styrningen hänvisade han till sina experiment med Svea, och menade att man vanligen kunde erhålla en riktning som avvek så mycket som 27 grader mot vindriktningen. Under några av resorna med Svea testade Andrée det system för att styra ballongen med släplinor som han uppfunnit, och som han ville använda i sin planerade nordpolsexpedition. Sedan Andrée, Strindberg och Frænkel lyft med sin ballong från Svalbard i juli , förlorade ballongen snabbt alltför mycket vätgas och man tvingades att landa på packisen efter bara två dagar.
Att få ballongen fylld på plats skulle gå lätt med hjälp av mobila väteframställningsenheter. Svenska Ballongfederationen menar att Andrées övertygelse torde kommit sig av önsketänkande, ombytliga vindar samt det faktum att han färdades genom moln stor del av sina färder, och alltså hade liten möjlighet att bedöma var han var och i vilken riktning han rörde sig. Midnattssolen erbjöd möjligheter att göra observationer dygnet runt, de farliga landstigningarna varje natt kunde undvikas eftersom ljuset gjorde att det gick att flyga dygnet runt, och restiden kunde halveras.
När den arktiska vintern kom i oktober slog gruppen läger på Vitön på Svalbard där de dog. Han höll en föreläsning den 13 februari för Kungliga Vetenskapsakademien och för Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi , och fick stort gensvar bland publiken. Ingen modern Andrée-forskare har uttryckt någon tilltro till släplinor som medel att styra en luftballong. Han tänkte att den skulle börja på Svalbard, gå över Norra ishavet till Berings sund för att landa i antingen Alaska , Kanada eller Ryssland sedan resenärerna passerat nära eller rakt över Nordpolen.
Så länge en luftballong gör samma hastighet som vinden går den inte att styra med segel ; släplinornas funktion var att minska ballongens hastighet och på så sätt ge den styrförmåga. Mätningar vid monteringen visade att den läckte mer gas än förväntat, vilket dock inte hejdade Andrée att ändå starta. Moderna skribenters bedömning av hur Andrée offrade inte bara sitt eget utan också sina två unga medresenärers liv varierar i hårdhet, beroende på om skribenten ser honom som medskyldig till tidens nationalistiska yra eller som ett offer för den.
Sveriges första luftballongfarare S. Andrée lade fram planerna på en resa med vätgasballong från Spetsbergen till antingen Ryssland , Alaska eller Kanada. Ballongen Örnen , som skulle ta expeditionen över polartrakterna, levererades till Svalbard direkt från tillverkaren i Paris utan att ha testats tillräckligt. Deras utrustning och klädsel var otillräcklig och inte alls lämpad för en sådan färd. De startade först den 15 juni och flygningen kom bara att vara 27 minuter innan ballongen exploderade och störtade.
Andrée menade att ballonger som både var större och tätare än vad som krävdes redan tillverkats i Frankrike, och att flera franska ballonger behållits vätefyllda i över ett år utan märkbar förlust av lyftkraft. Andrée hävdade att Svea med hjälp av segel och släplinor i princip blivit ett styrbart luftskepp , något som moderna ballongfarare inte anser möjligt. Med den gjorde han nio resor med utgångspunkt från antingen Göteborg eller Stockholm, och avverkade totalt 1 kilometer.
Andrée försäkrade sin publik att den arktiska sommaren erbjöd ett utmärkt väder för ballongflygning. Andrées polarexpedition var ett försök lett av ingenjören Salomon August Andrée att resa över Arktis med vätgasballongen Örnen. Till skillnad från Norge då i union med Sverige som gjort stora framryckningar i tävlingen mot polen i och med sin stora polarupptäckare Fridtjof Nansen , hade Sverige vid sidan av Adolf Erik Nordenskiölds forskningsresa — genom Nordostpassagen , inte något att visa upp som rörde direkta polarfärder.
Eftervärlden har omvärderat Andrées insats. Romain levde i några minuter och således kom den första aeronauten att bli det första dödsoffret i en flygolycka. En nödvändighet för att resan skulle lyckas var möjligheten att styra ballongen. Med lite tur skulle färden gå direkt över Nordpolen. Andrée och de övriga deltagarna, Knut Frænkel och Nils Strindberg , omkom under expeditionen och deras kvarlevor hittades först år på Vitön av en norsk expedition.
I denna föreläsning förklarade han att en upptäcktsresa till Nordpolen med luftballong krävde fyra egenskaper hos ballongen: tillräcklig lyftkraft för att bära tre personer och all deras vetenskapliga och övriga utrustning vilket han beräknade till 3 ton, tillräcklig täthet för att hålla kvar gasen så den kunde hålla sig flygande i 30 dagar, vätgasen måste tillverkas och ballongen fyllas vid uppstigningsplatsen i polartrakterna, och den måste i någon mån vara styrbar.
I 33 år var expeditionens öde en av Arktis olösta gåtor, tills lägret upptäcktes av en slump år Upptäckten skapade stor sensation i Sverige, där de döda männen hade betraktats som försvunna hjältar.