Fisk namn på engelska
Fläsk, nöt, lamm, fågel, fisk och vilt Av den enkla orsaken bestämde jag mig för att samla namnen på olika typer av kött samt de vanligaste styckningsdetaljerna från fläsk, nöt, lamm, fågel, fisk och vilt i en liten kött-parlör som du hittar nedan. I Sverige och Finland återfinns sex arter naturligt: aspsik , blåsik , planktonsik , sandsik , storsik och älvsik. Hybridisering kan ha förekommit mellan olika taxa under olika postglaciala skeden och kanske till och med ännu tidigare.
Sveriges övriga storsjöar har mindre antal sikarter. I många svenska sjöar med finns det två eller flera sikarter siklöjan oräknad. De olika nordiska sikarterna är mycket lika varandra till utseendet och till kroppsformen. Systematiken för artgruppen sikar är komplicerad och är fortfarande inte fullt utredd. Sikarna har silverfärgade fjäll och gråa fenor. Det finns dock platser där blåsiken kan bli över 40 cm lång.
Deras olika morfologiska karaktär beror på miljömodifikationer och hybridisering. Det finns tre sikarter i Siljan , i Rändsjön , Orten [ förtydliga ] och Väster-Vattnan i Ljusnans vattensystem, i Locknesjön i Ljungans vattensystem där en fjärde art, älvsik, inplanterades , Vojmsjön i Ångermanälvens system och Stor-Laisan Lais-, Vindel- och Umeälvens system. Fem arter finns i Vänern stor-, plankton-, valaam-, blå-, och aspsik och i Hornavan samma arter , där en sjätte art, älvsiken, inplanterades på talet.
Siken trivs i rena, kalla och syrerika vatten. De olika sikarterna har lokalt många varierande namn. Siken är landskapsfisk i Ångermanland samt i Österbotten i Finland. Sik är en sötvattenfisk som förekommer i hela Östersjöområdet samt i insjöar i Norden. Vättern har två eller möjligen alltjämt tre arter sand- och älvsik samt kanske storsik , Mälaren två älv- och planktonsik och Hjälmaren en planktonsik. Har du några tillägg eller tycker att något är felaktigt, kommentera gärna nedan.
De minsta nordiska sikarna är planktonsiken och blåsiken, som ofta inte blir mer än 10—15 cm och sällan väger mer än 0,5 kg. Sikens huvud och mun är liten i förhållande till resten av dess kropp. Älvsiken leker såväl i älvar som sjöar. Som ung äter siken djurplankton. Antalet gälräfständer varierar mellan 20 och 45 hos de olika sikarterna. Den finns även i bräckt vatten i Bottenhavet, Östersjön och Finska viken.
De olika sikformernas tillväxthastighet, storlek och livslängd varierar beroende på typ och plats. I Östersjön finns två arter älv- och valaamsik. I den här tabellen ser du vad de mest vanliga nordiska fiskarna heter på de nordiska språken samt på tyska, engelska, franska och latin. I Europa har ett tal arter och underarter beskrivits. De största sikarna är älvsiken, som kan bli 60 cm och väga upp till 8 kg, och storsiken, som kan bli 50 cm och väga upp till 8,5 kg.
Fyra arter förekommer i Madkroken , Småland, Gimån Ljungans vattensystem , Storsjön i Jämtland där en femte art älvsik, inplanterats , Storvindeln Vindel- och Umeälvens system samt i Skalka och Parkijaure Lule älvs system. Hybridisering har också förekommit under de senare två århundraden mellan utplanterade sikar och redan etablerade arter. Det första artnamnet är det som Naturhistoriska riksmuseet förordar:. De former som har mindre antal gälräfständer övergår till att äta bottenlevande djur, såsom dagsländelarver , copepoder, vattenloppor, snäckor och musslor vid vuxen ålder.
Text translation
Även mindre fiskar kan duga som föda åt sikarna. För att skilja åt de olika formerna av sik brukar man se på antalet gälräfständer i den främsta gälbågen. Vad heter fisken egentligen? Siken blir könsmogen vid omkring 4 till 5 års ålder. Storsiken har i medeltal gälräfständer, sandsiken , älvsiken och den lilla planktonsiken gälräfständer. Beroende på art och plats leker siken mellan september och februari.
Sik Coregonus sp. Tänder förekommer vanligtvis på mellankäksbenen och tungan. En liten sik kan påminna om en siklöja.
Fisk og havdyr på engelsk - Speak Languages
I norra finska Lappland används även namnen reeska och rääpys för de dvärgvarianter av sik som förekommer i sjöarna. Mellan rygg- och stjärtfenan har den även en fettfena som förekommer hos laxfiskarna. Därtill har man i Finland inplanterat peledsik , som ursprungligen kommer från Sibirien. Asp- och storsiken leker i älvar, medan sandsiken, som lever i hav, leker vid yttergrund. Underkäkens spets skjuter inte fram om överkäken.